Härromdagen såg vi några gubbar på ängen utanför vårt hus som kollade, pekade, pratade och tydligen planerade något. Vi blev något nervösa, eftersom det byggs hejvilt i kommunen. Jesper tvingades ut för att hämta posten och helt apropå ställa en diskret fråga...

Och idag flyttade de in! Gissa om vår 2½-åring är nöjd!

Än så länge fnissar vi över varje [bäääääääää] vi hör, men det lär vi väl tröttna på.