Från början...
Min första hemsida skapade jag för över 10 år sedan. Den har funnits i många olika varianter - om Jesper och mig, vårt bröllop, vårt barn och vårt hus. Jag köpte en egen .se-domän och jag tyckte det var kul att lägga upp bilder för att visa Maximilias snabba utveckling. Jag trodde aldrig jag skulle skaffa blogg, men när jag insåg att man kunde blogga från vilken dator som helst, man behövde inte koda alls, WYSIWYG stämde faktiskt, ingen ftp som strulade... Det gick så snabbt också! Jag var fast i bloggträsket.

Maximilia hette bloggen från början.
Tanken var att det skulle handla om henne och hennes vardag, men mina personliga intressen som inredning, byggnader och fotografier tog över. Det var så underrubriken skapades - fast mest hennes mamma…

Mamman skriver lite, men föredrar bilder.
Har hållt på med fotoredigering länge, och längtar efter utveckling. Vissa bilder blir helt klart överarbetade här på bloggen, sorry. Min kamera är trasig och jag tar tusentals foton med mobilen istället, sorry. Blandad kvalitet, minst sagt.

Så här lång text kommer jag troligtvis aldrig mer publicera. [ord använder jag på jobbet, fast mest engelska] Jag missbrukar … (tre tankepunkter) och försöker sluta…

Min blogg är ytlig, men personlig.
Några få funderingar kanske får plats, men det är mest ytliga detaljer om vårt liv, vårt hus och vår dotter. Bilder på omgivningarna gillar jag. Ytliga tisdagstemat passar mig för det mesta. [jag önskar att jag hade möjlighet att uppdatera oftare, men tiden finns inte]

Tillfällig lösning.
Tanken är att bloggen ska finnas på www.familjenfager.se, direkt under startsidan. Men eftersom min webhost inte är kompatibel med bilduppladdningverktyget i wordpress än, så måste jag köra en tillfällig lösning. Jag orkar inte lära mig mer om MySql, php eller ändra i koder. Det var ju därför jag började blogga och slutade med vanlig hemsida för längesen...

Häng med på nya äventyr!

Tack för att du har följt mig här och välkommen till www.familjenfager.se, där hittar du länken till den nya bloggen.

Första bilderna som publicerades här...

Härromdagen såg vi några gubbar på ängen utanför vårt hus som kollade, pekade, pratade och tydligen planerade något. Vi blev något nervösa, eftersom det byggs hejvilt i kommunen. Jesper tvingades ut för att hämta posten och helt apropå ställa en diskret fråga...

Och idag flyttade de in! Gissa om vår 2½-åring är nöjd!

Än så länge fnissar vi över varje [bäääääääää] vi hör, men det lär vi väl tröttna på.

Hur tråkig titel är det då?!?

Sorry.

Men idag har min mobilkamera frossat i galna vinklar i västra hamnen igen. Vi har fint besök. Faster som har kopparsandaler, stentvättad jeanskjol och Pippiparaply i solsken och ändå ser grymt cool ut. [Snart arkitektstudent.] Därför lockade dessa byggnader henne lite extra, hon visste ju vilka som hade ritat dem...

Sightseeing del 1

Från min kära vän Hallakulle. Att vi uppskattar varandras bloggar är kanske ingen surprise - så långt borta, men ändå så nära.

Man ska så klart nämna bloggar som förgyller min dag. De som jag alltid kollar, förutom Hallakulle, är:

Malins dubbelliv - en jobbarkompis som har visat sig ha en underbar förmåga att locka läsaren tillbaka. Uppdaterar ofta flera gånger om dan, så man måste kolla ofta för att hänga med i svängarna. Dessutom har jag vunnit två (av två möjliga) tävlingar.

Svengland - en gammal kompis från gymnasiet som stannade i London efter au-pair-året. Enkelt sätt att hålla koll på vad som händer i hennes liv, som är väldigt olikt mitt (som åkte hem).

Sebban & jag - en jobbarkompis som bloggar om sitt liv med sin son som har ett dolt handikapp - autism. Reflektioner som får en att tänka efter.

Woopsie Daisy - okänd tjej, men underbara inspirerande foton.

Vita villa vila - okänd tjej, men underbara inspirerande foton.

Jag har samlat en del blogglänkar här till höger och har ett 70-tal bloggar som jag har samlat på Netvibes, där man ser när de blivit uppdaterade. Jag läser så klart inte alla inlägg (just nu 717 olästa), men skummar snabbt ämnet... Tidigare läste jag många bloggar om vit inredning och sk inspirationsbloggar som snodde bilder från tidningar mm, men det tröttnar man ganska snabbt på. Tacka vet jag personliga bloggar, oavsett om de fokuserar på vackra ord, berättelser eller bilder.

Min blogg vill jag ska vara ytlig, men personlig. Fokus på bilder snarare än ord, eftersom jag använder många ord på jobbet...  

Nästan så att jag är lite irriterad på de vänner som inte bloggar - ska man behöva maila dem, eller?!

Plötsligt stannade jag upp med mobilen och såg små perfekta objekt i idyllen som jag har spenderat åtskilliga dagar, veckor och månader i.

Midsommar firades med härliga vänner och energiska barn. Det regnade när dansen på torget startade och när grillningen var igång. Därimellan sökte sig solen retsamt fram. Så typisk svensk midsommar. Mörkare mitt på dagen i åskstormen än mitt i natten.

Vi avslutade firandet med att spela ett spel där man fick ett påstående om ens personlighet och vännerna skulle betygsätta hur väl det stämde. Spännande att analysera vänner och själv bli analyserad på alla plan, men det ledde som tur var inte till alltför kraftiga utbrott/protester. Men lite eftertänksam blev jag - är det så jag uppfattas?... Intressant och faktiskt ganska givande! 

Jag längtar redan till nästa misommar... eller iaf kräftskivan! :) 

Västra hamnen, Malmö

Idag drog chefen ut oss på en promenad bort till andra änden av Västra hamnen i härligt Malmö-väder - blåst & skurar. Men man blir ändå inspirerad och upplyft av området som har vuxit fram här. Underbara små färgglada hus, många små gångar och gränder, vatten överallt. Utmanande för hjärnan - här kan man gå många gånger och varje gång upptäcka nya spännande detaljer.

Och för första gången blev jag lite tagen av Turning T. Står man rakt under, är det en ganska märkvärdig syn. Och helt rakt under går det inte att stå, eftersom skrapan är omringad av vatten. Byggnaden är en enorm kontrast till området runtomkring, den står bara som en gigantisk koloss i denna lekfulla ministad.

Målet var Sundspromenaden och en liten underbar restaurang, salt&brygga. Som tur var, var promenaden väl värd resultatet! Mmmm...

Och några kloka ord från chefen (ursprungligen M.K Gandhi):

I dag kom äntligen mitt halsband som jag beställt från Barncancerfonden. Jag har länge velat köpa, men plånboken har prioriterat annat. Nu fick jag en liten påminnelse av en vän, och ett klick senare var halsbandet mitt. Och jag är helt förälskad i det. Nu åkte mitt dophjärta av och frågan är om detta får stanna lika länge runt min hals.

And it truly gives me hope.

Stöd Barncancerfonden - www.barncancerfonden.se

Jag har spenderat 3 konferensdagar i Berlin. När jag berättade för en kompis att vi skulle åka, blev han eld & lågor - Berlin är underbart i maj!

Och det var det! Men eftersom jag var en del av organisationsteamet, blev det inte många timmar utomhus. De övre bilderna är från TV-tornet, där vi hade middag en kväll. Restaurangen rörde sig runt på en timme och erbjöd en otrolig utsikt över hela Berlin. 

På vägen dit hade vi en guide som hade mycket att säga om varje hus och gata vi passerade. Mycket handlade om Hitler och hans organisation naturligtvis, och gav en något besk smak i munnen. Det visade sig också att judiska affärer har polisskydd utanför - alltid. Döden & sjuka ideal vill man egentligen inte tänka på när man ska ut och roa sig. Men det var ändå kul att få se stora delar av Berlin på 45 min!

De nedre bilderna är från vårt femstjärniga hotell på paradgatan Ku'damm. Jag hade schysst utsikt och såg både ett H&M och klassiska kafét Kranzler. Nuförtiden har det tydligen förlorat sin forna glans och kallas nu i Berlinermun för Kafé smulan (typ crumbles fast på tyska...) och hänvisar till de små smulor man får på tallriken... :)

Och konferensen? Jodå, vi slet och förbannade allt&alla bakom kulisserna, visade en i princip fläckfri fasad utåt och fick toppbetyg av deltagarna! Så som det brukar vara på konferenser antar jag! :D