Att sätta orden måste och semester i samma mening är en motsägelse i sig. Men härromkvällen när jag mådde pest, var jag tvungen till att göra en lista på saker som jag måste göra under semestern för att bli nöjd. Minsta möjliga listan.

Att göra... både jobb & nöje...

Fast nu, när en vecka nästan har gått, det är sjukt mycket gräspollen i luften och min man är fortfarande soffliggande, så tror jag att tiden kommer förlängas något. Jag har självklart druckit latte, men det måste jag göra varje dag hela semestern...  Och äta glass, så klart. 

Ny lista redan:

Det verkar som det är lättare att bocka av nöje snarare än jobb...

Jespers - Kåvepenin, Tramadol, Stesolid & Panodil

Min - Diklofenak & Ipren

Jag delar oftast inte med mig av mina vardagshändelser, men jag måste bara berätta om min första semesterkväll...

Klev av tåget fredag kväll halv sju. Äntligen välbehövlig semester! Spanar efter bilen och ser Jesper lyfta ut Maximilia, kanske är de på väg för att möta mig? Går under spåren och ser dem på gräsmattan vid parkeringen. Aha, Mia har kissat. När jag kommer närmre undrar jag lite vad som händer, varför leker de på gräset? Då hör jag Jespers rop - Min rygg gick, min rygg gick! Jag fattar fortfarande inget. Maximilia står helt lugn och tittar på honom, där han står på alla fyra.  

Plötsligt går det in. Han kan inte resa på sig! Jag får upp honom så han lutar sig mot ett räcke. Och där står han och grymtar, håller andan och stönar. Stressad ringer jag efter ambulans, som efter lite bekymmer får in honom i bilen. Hela tiden pratar jag lugnt med Mia - det är ingen fara, titta vilken fin gul ambulans.... 

Vi åkte hem, och jag försökte vara som vanligt och äta av all den goda maten som Jesper och Mia hade förberett för oss. Så kommer ett SMS att Jesper väntar och vi susar till Lasarettet och jag är tacksam för alla skyltar som leder oss rätt.  

Han ligger på en brits bakom ett gult skynke på akuten och Maximilia är nyfiken på allt. Hon vill se ordentligt när sköterskan sätter en nål i armen och sprutar in medicin. Och hon undrar över uppståndelsen när sköterskor diskuterar färger och storlekar sina nya crocs... 

Efter mycket droger fick vi ut honom i rullstol och tryckte in honom i bilen. Maximilia slocknade direkt och såg inte hur jag baxade in honom i soffan. Soffan var redan bäddad eftersom samma man redan legat där och kurerat sin halsfluss... 

Så... började min efterlängtade tre-veckors semester. Ovanpåallt, så har jag försökt hålla min stressade onda rygg i styr med Diklofenak hela veckan.

Suck.

För att göra denna historia lite mer underhållande bjuder jag på en automatisk översättning med WorldLingo..

Strode of the procession Friday evening half seven. At last välbehövlig vacation! Searchs after the car and sees Jesper to lift out Maximilia, perhaps is the on road in order to meet me? Goes during the tracks and sees them on the lawn the wide parking. Ah, Mia has peed. When I come closer wonders I little what that hands, why plays the on the grass? Then, I consult Jespers calls - my spine went, my spine went! I take still nothing. Maximilia stands entirely there and looks on him, where he stands on all four. 

Sudden makeacommitmentto it. He cannot travel on himself! I get up him so he lyes itself against one räcke. And where stands he and cruel takes, breath holds and stönar. Stressed dials I after ambulance, that after little worry sheep in him in the car. All the time, I speak lugnt with Mia - it is no danger, look which delicate yellow ambulance…

We went home, and I tried product that common and to eat of all the good food that Jesper and Mia had prepared for us. So, a SMS comes that Jesper waits and we murmur to the hospital and I is grateful for all signs that lead ourselves correct. 

He lies on a bunk behind a yellow skynke on the emergency ward and Maximilia is curious on everything. She wants to see conscientiously when the nurse sets a stylus in the arm and spurts in medicine. And she wonders over uppståndelsen when nurses discuss colours and sizes their new crocs…

After a lot of drugs, we got out him in wheelchair and printed in him in the car. Maximilia extinct direct and did not see how I budged in him in the sofa. The sofa was already bädda since same man already lain there and kurerat itself halsfluss… 

Sow… begun my longed-for three weeks' vacation. Ovanpåallt, sow has I tried to amuse my stressed evil spine governs with Diklofenak the entire week.  

Sigh.

:D

Vi var uppe å hoppade! Fast jag låg på golvet och våndades innan resultatet kom... Låten fick högsta betyg av tre två-åringar, en fyra-åring och en fem-åring! Och ett antal 35-åringar... :) Glädjespridare!

Denna veckan var tisdagstemat längtan... Och fastän jag längtar så otroligt mycket efter otroligt många olika saker, så orkade jag inte göra ett inlägg. Så det är väl min första längtan – jag längtar efter ny energi! Och ny energi hoppas jag få när äppelträden står i blom och blommorna ska vattnas!

Foto: eget mobilfoto från sommaren 2007

Jag längtar efter att flytten är klar, att dagisplats är fixad, att känna mig helt bekväm på det nya jobbet, att ha mer pengar i plånboken alt. köpt många nya skor/kläder/möbler, att bara sitta i en stol och blunda & njuta av vårsolen och bara få vara. Jag längar efter när måste blir vill igen... 

Jag längar också efter alla mina vänner och familj som jag inte har träffat på länge. Att få bjuda dem till vårt nya hus, som jag längtar efter att stolt få visa upp.  

Jag längar till sommaren, semestern och augusti. Och första julen i nya huset.  

Men igår kväll var jag ute med kära gamla vänner och samlade på mig ny energi så jag är mycket piggare idag, trots att jag sovit allt för få timmar! Tack söta vänner och sötaste svärmor som fick upp mig ur soffan! :)

Jösses, vilken delfinal!!!

Bröderna Rongedal var helt outstanding i sina underbara röda kostymer.  Maximilia och jag satt i soffan och diggade ordentligt! När låten var slut sa hon precis det som mamman tänkte: Igen! Och när de sjöng igen efter de var klara för final var hela familjen uppe och dansade, klappade och hoppade!! En familjefest!

Jag lovar redan nu att rösta på dem när de är i Globen! Just nu tävlar de mot Christer, Amy och Sanna. Och Rongedalarna och Sanna är verligen på en helt annan nivå. Jag blev verkligen mållös av Sanna - hon är så jäkla duktig. Första gången i Melodifestivalens historia som någon är själv på scen. Och Sanna fyllde hela scenen själv.

När Morgan Pålsson dök upp i rutan sa Mia: Fint hår!! :D

Och jag skrattade högt när Björn skulle flyga med von Zweigbergk! :D

Jesper tyckte att denna omgången var sämre, och att Lasse Lindh var bäst.

(Ja, Mia var uppe så sent... Vi sov mellan 2 och 5 så det var inte lönt att försöka lägga henne tidigare, men hon var helt slut efter kalaset!)

Ja, då är festen igång!!

I år känns det onekligen annorlunda! Flera år har jag gått på Melodifestival med min kära vän Anna. Jag har har varit på festival i Växjö, Malmö och i Globen, både på roliga genrep och spännande deltävlingar. Men i år blev det inget. I höstas när biljetterna släpptes var mitt liv lite upp och ner, och vi visste ju inte ens var vi skulle bo när Melodifestivalfesten satte igång!

Rent allmänt har den sociala delen av våra liv blivit extremt lidande av allt det nya och ovissheten sen oktober. Sorry!!!

Därför sitter man här på Melodifestivalens premiär i soffan med datorn i knät och ser fram emot att få sms av Anna.

Så! Vad tyckte jag då?!

Bäst - Björn Gustafsson! Varför kunde man inte rösta på honom?! LOVE!

Mest pinsam - Christer Sjögren. Vem röstade på honom? Det bästa är att vi slipper höra skiten tills Globen.

Röstade på - 1. Velvet! Toppenlåt och schysst schlagerbyxdress! Party!

Röstade på - 2. Michailoff. Gillade låten, likt Andreas Johnsson.

Röstade på - Jesper: Brandur. Tyckte låten var bra, helt enkelt.

Depeche Mode  beat - Amys låt. Flirt med både 70-talister och våra barn?!

Citat - Morgan Pålsson: Turning Torso?!? Det vet ingen vad det är, kunde lika gärna vara Fritt fall på Liseberg!...

Jag ser fram emot resterande melodifestligheter! Och framför allt pausunderhållaren Björn!! :)

Nu börjar det lägga sig lite. Ångesten, som trots allt verkar ha legat och grott i några månader, har lagt sig i magen och gör mig illamående. Istället för att bara flyga sin kos! Men nu ligger den där och låter mig inte få känna ren glädje! För det är ju den känslan som borde finnas nu. Glädje, lättnad, fniss över tursamheten och sammanträffanden.  

För visst är det märkligt!Först fick Jesper nytt jobb i augusti. Vi hurrade och skålade för honom. Fem veckor senare meddelade de att hela kontoret flyttar till storbyn Malmö. Eh, vänta nu. Pendla igen, osv... Men så dök mitt drömjobb upp och det fick jag! OK! Now we're talking! Klart att vi ska flytta söderut!!  

Men, sälja vårt älskade hus och lämna alla vänner och familj här uppe i norr? Och Mias liv som är så perfekt? Sen i oktober har jag haft blandade känslor. Inte konstigt att magen är lite körig ibland av känslostormar och stress.  

För ett par veckor sedan började jag räkna efter på allvar hur kort tid vi hade på oss att hitta boende. Alldeles för kort tid! Vi började kolla på treor och funderade på alternativa lösningar med bohag hos vänner. Men, så plötsligt dök det upp! Vårt hus. Ja, verkligen vårt hus.

Kolla in alla dessa likheter och vad som är bättre!

Nya är byggt 1939, det gamla 1938.

Samma planlösning, fast det nya är utbyggt – bättre!

Utsikt över fälten, fast det nya har en underbar kohage istället för åker.

Ligger på en återvändsgränd, istället för en trafikerad väg.

Badrummen är 90-tal och inte 70-tal. Dessutom badrum uppe, inte i källaren.

Tomten är 1000 kvadrat mindre! Och, hoppsan, vad nära grannarna hamnade!...

Likadana äppelträd.

Ingen singel att rensa ogräs bland. Men plattor...

Puts istället för rutten panel.

Alla möbler (nästan) kan stå på samma ställe! :)

Nära ett dagis med mycket bra rykte. Och underbar gammal skola från 20-talet.

Ca 2,5-3 km till tågstationen, som idag.

Och så anledningen till att vi flyttar - bara 30 minuter pendling till Malmö istället för 1h 30 min...

m.m m.m. 

Så det som ev är sämre...

Källaren är inte utgrävd och kallas därmed för brukskällare. Förråd, tvättstuga och pannrum. Inget stort gästrum där inte.

Inget stort förråd och garage. Men källare i stället.

1 km till affären istället för 100 m... Blir det någonsin frallor på söndagmorgnarna igen?

En hel timmes bilfärd till våra gamla vänner här (fast närmre till andra vänner där...)  

Ja, grejen är alltså – vi sålde huset i december. När vi närmade oss utflyttningsdatum började vi känna lite panik och hittade då vårt hus, fast något bättre och perfekt läge. Det är nästan för bra för att vara sant!

(bilder från Hemnet)

Detta är mitt längsta inlägg någonsin. Och det beror nog på att jag hade mycket jag ville säga, jag har tid eftersom jag är ensam hemma och jag sitter med datorn i knät i soffan... :)

Denna helgen njuter familjen av solen! Maximilia och jag vaknade i morse av att himlen var rosa! Jag sprang ut med kameran i högsta hugg! Ett par minuter senare var den borta... Men solen retades med oss idag och gav en anledning till att känna "städa" & "panik"!!! Vi satte igång att putsa fönster! Första fönstret gick bra, sen blev vi osams...

"Mia hade den...", snyftade hon varje gång jag försökte låna skrapan. Till slut sprutade tårarna, så då gav vi upp. Mycket roligare att leka i vilket fall.

Jesper är på Teneriffa, men han nämnde inte att han hade solat idag... Så det kanske regnar på dem, vem vet!?!

Hoppas solen kommer tillbaka fler dagar.

Inte för att jag vill städa, utan för att det känns så härligt.