Västra hamnen, Malmö

Idag drog chefen ut oss på en promenad bort till andra änden av Västra hamnen i härligt Malmö-väder - blåst & skurar. Men man blir ändå inspirerad och upplyft av området som har vuxit fram här. Underbara små färgglada hus, många små gångar och gränder, vatten överallt. Utmanande för hjärnan - här kan man gå många gånger och varje gång upptäcka nya spännande detaljer.

Och för första gången blev jag lite tagen av Turning T. Står man rakt under, är det en ganska märkvärdig syn. Och helt rakt under går det inte att stå, eftersom skrapan är omringad av vatten. Byggnaden är en enorm kontrast till området runtomkring, den står bara som en gigantisk koloss i denna lekfulla ministad.

Målet var Sundspromenaden och en liten underbar restaurang, salt&brygga. Som tur var, var promenaden väl värd resultatet! Mmmm...

Och några kloka ord från chefen (ursprungligen M.K Gandhi):

För ett par veckor sedan var vi på 2-års kalas hos en av Mias bästa kompisar. Självklart fick de hjälpa till med förberedelserna, på sitt egna lilla vis... Mmmm... Fast det fanns tydligen en gräns för hur många geléhallon födelsedagsgrisen fick äta. Förhoppningsvis lär sig Theo snart att Mia inte bestämmer allt i hela världen. Men det kan också dröja...

Han ska iaf träna på det nästa vecka, då Mia ska på semester hos dem i flera dagar!

Nu har i nästan alla inlägg denna månad handlat om mitt barn. Och det är nog sant, mitt liv cirkulerar kring hennes. Det vet hon, så klart. Min tjolanta.  

I helgen var vi hemma hos Pippi, i Villa Villerkulla. Eller rättare sagt var vi i ett av hennes hus. Det finns ju några stycken Pippi-villor över landet, och just denna ligger på Junibacken på Djurgården.

Det var Pippi-föreställning och vår 2½-åring är så klart övertygad om att hon verkligen har sett Pippi på nära håll. Och Pippi-sången trallade hon på länge! Efter föreställning & lek bland Karlssons taknockar, åkte vi upp med  sagotåget (underbart!) till Villa Villerkulla igen och först då vågade Mia sig fram till Lilla Gubben. Hon borstade och matade honom, men vågade inte sitta på honom. Underbar spontan kärlek.

Det sämsta med Junibacken, tyckte Maximilia, var att Madicken faktiskt inte var där. Bara som en liten, liten figur under sagotåget. Stor besvikelse hos en Madicken-älskande unge. Det fanns inte heller Madicken-grejer i den välfyllda bokhandeln. Undrar verkligen varför det heter just Junibacken.

Nu längtar jag till Vimmerby, får se när det blir... :)

Jominsann, det har vi gjort för våran del. Vad har ni gjort för eran del?...

(Så hade Pippi sagt, fattar ni väl!)

Hur gick det egentligen till när vår hall blev vit? Både familj och vänner ifrågasatte hur det kunde gå så snabbt. Vi är nämligen inte kända för att ha fart under galoscherna i vår familj...

Här följer bildbevis för hur målningen gick till.

Inte mycket ära till föräldrarna precis.

Barnarbete

PS. Saknar en sladd - därför har rapport från händelserik & underbar resa till farmor inte publicerats än... Återkommer!

I dag kom äntligen mitt halsband som jag beställt från Barncancerfonden. Jag har länge velat köpa, men plånboken har prioriterat annat. Nu fick jag en liten påminnelse av en vän, och ett klick senare var halsbandet mitt. Och jag är helt förälskad i det. Nu åkte mitt dophjärta av och frågan är om detta får stanna lika länge runt min hals.

And it truly gives me hope.

Stöd Barncancerfonden - www.barncancerfonden.se

För att få i sig de sista värdefulla vällingdropparna måste flaskan lutas upp, upp!

Upp är dagens uppdrag i Tisdagstemat.

(Snart åker vi upp till farmor, Thoooomas, fastrarna, farmors föräldrar & bror - vi längtar!)

Adelsgatan, innergård...

Det var längesen jag var med i tisdagstemat. I dag slumpade det sig dock så att min man släpade med mig upp på deras nya kontor och - vips - så hade jag fotat något randigt. Och rutigt. :)

Visst är dessa hus helt underbara!